Flygäventyret i Valle de Bravo
Lite rörligt extramaterial! Valle de Bravo - preflight from Lars M Falkenström on Vimeo.
Efter ett helt dygn på resande fot hamnar vi till slut i Valle de
Bravo. Ronny och Tonnys vildmarksinspirerade stugor lovar gott och
landningen ligger precis utanför dörren.
Cabanas de Santa Maria - mysiga stugor precis vid landningen.
Jag stupar i säng och vaknar kl 6 när tuppen gal och jag fryser som
en gris. Det är kallt i Mexico på morgonen. Halv nio går bilen till
starten och det är förväntansfulla piloter som förbereder sig för lite
episk flygning.
Ett litet missöde på väg upp till start...
Alla bultarna till drivaxeln gick av, så hälften fick vänta på att andra bilen skulle komma ner igen.
Prick
kl 10 hålls briefingen av Ronny & Tonny och sedan är det bara att
ge sig ut. Vädret är perfekt och termiken är redan igång och ger en
svag men tillräcklig startvind. Men jag har lite blandande känslor
inför att starta med tanke på jetlag plus alla historier man hört om
just Valle de Bravo.
Tonny går igenom förutsättningarna för flygningen vid Penon.
Det blev nästan 4 timmar i luften idag och jag känner att jag är för
trött för att blogga. Men jag övade kurvning hela dagen för att komma
in i flygningen. Det är 4 månader sedan jag flög i termik senaste så
det behövdes.
Valle levererar!
Som vanligt blev det blåtermik även idag och tanken var att hänga på
Ronnys 6-milare, men försöket med mina antitwisters gjorde att jag blev
sen i starten.
Försöket med antitwisters har hittills gått bra (röret strax ovanför pulleyn).
Dessutom
gjorde inversion på 3-400 meter över start att det blev svårt att ta
sig iväg. När jag väl kom till starten i väntgropen så var jag 30 min
sen och de hade redan dragit.
Då flög jag till kungarna istället och sedan hem till Valle via Cerro
Gordo.
Jag har märkt att jag har en väldig respekt för förhållandena i Valle
och det är bra - för det är tufft här. Idag fick jag halva vingen i
knät, såg ett nödskärmskast vid starten och hörde om en polack som
skadade ryggen. Så flyger man mitt på dagen måste man känna att ens
aktiva flygning dvs ryggmärgsautomatiken funkar när man flyger in i turbulensen runt
+8-blåsa, annars kan det gå åt h-e väldigt fort.
En
självklar utmaning för alla som flyger här för första gången är att
försöka ta sig hem till Valle - jag lyckades redan på andra dagen!
Det
är väldigt fin flygning i Valle och ett väldigt vacker plats och som
vanligt är det en fantastisk känsla när man sitter på landningen och
har lyckats med den uppgift man föresatt sig - då smakar Coronan extra
gott!
Landningen ligger precis vid de stugor som Ronny & Tonny har som högkvarter.
Märkligt väder...
Hmm... jag är inte så bra på att blogga och det beror mest på att det
är så mycket flygning att man hellre går och käkar när dan är slut och
sedan går och lägger sig.
Biftec med koriander och lök. Hur gott och billigt som helst och jag blev inte kass i magen en enda gång!
Vädret
här är verkligen märkligt - det är exakt samma väder varenda dag. Blå
himmel, svaga vindar och termiken går att ställa klockan efter. Det
enda som ändrar sig är hur högt inversionen ligger och när den släpper.
Molnbas ligger på mellan 2800 till 3400 - men även om det låter högt så
är det inte det eftersom starten ligger på 2350. Man måste alltså kämpa
för att ta sig vidare från start.
På glid mot Los Reyes - Tre kungarna.
Termiken
är tydlig och ganska regelbunden och nu börjar jag lära sig var
husblåsorna finns. Men efter lunch börjar det att dra i grejerna och
det är sällan jag fått smöriga blåsor som sakta fiser en upp till
molnbas, tvärtom är det små kärnor och ganska turbulenta lyftområden
och man får kriga för att komma upp. Norrmännen kallar kurvningen för
"ovalisering" dvs man går in och ur kärnan under varvet för att få
bästa stiget. De flesta blåsor ligger på mellan 4-6 m/s men ibland kan
man få kanonkulor som nästan slår hål i skärmen.
Det känns relativt säkert att flyga även om det stundtals är väldigt
starka förhållanden. Flyger man bara aktivt så brukar det gå bra.
Däremot är det otroligt många piloter samtidigt i luften och många är
väldigt oerfarna. Igår flög en kille in i min skärm utan att han märkte
det, så ibland är det bäst att försöka hitta sina egna blåsor av ren
självbevarelsedrift.
Starten vid Penon.
Än
så länge har vi inte drabbats av några direkta skador annat än några
hårda isättningar efter pendling då landningarna brukar vara väldigt
turbulenta mitt på dagen. Själv lyckades jag dock bränna upp mig helt
första flygdagen. Så klart att man som svensk försöker flyga så länge
det går och att solen stekte märkte jag inte förrän senare på kvällen.
Kokt eller grillad? Resultatet efter fyra timmars kurvning under mexikanska solen.
Imorgon
är registreringen för tävlingen som börjar på måndag. Det har varit
väldigt bra att få öva både på flygning och på hur området fungerar -
och ambitionsnivån är att bara försöka ta sig runt och att inte hamna
sist.
Monarcatävlingen börjar
Idag var det inregistrering inför tävlingen som börjar imorgon och kön ringlade sig lång med många skandinaver i startfältet.
Men dagen började förstås
med blå himmel och svag vind som vanligt. Ronny och Tonny brukar alltid
inleda morgonbriefingen med att säga "Idag är det en NORMAL dag i
Valle" med tanke på att årets första grupp drabbades av de sämsta
vädret i mannaminne.
Idag hängde jag på "hot shit"gruppen
som består av Norges främsta piloter och klarade det bra inklusive två
lååånga
glid fram och tillbaka över dalen till Ramon 232 och ända till sista
turnpointen. Då försökte jag flyga samma väg som en Boomerang till
Cerro Gordo och det gick inte... kom nästan till Iglesia som låg som
sista punkt innan glidet över sjön till landningen. Lite snopet, men
otroligt kul ändå. Kurvningen funkar perfekt och jag börjar bli bra på
att jobba med speeden istället for bromsarna. Känner mig väldigt trygg
även i de ilsknaste blåsorna. Kanske dags att våga sig på en 2/3a snart?
På väg mot Ramon 232 som ligger på andra sidan dalen - ett långt glid.
Känns
otroligt lyxigt att få så mycket flygtid ihop med så många duktiga
piloter. Man märker hur otroligt koncentrerad man måste vara för att
ständigt hitta bästa flyglinjen i förhållande till skärmarna som ligger
runt en. Oftast har man mycket att vinna på att kolla framförvarade
skärm och hela tiden försöka svänga direkt man märker att man ligger i
bättre luft. Ofta kan man vinna fem-tio höjdmeter på att svänga ett par
sekunder tidigare. Det blir fort ganska mycket extrahöjd om man flyger
på det sättet.
Nu har jag även ÄNTLIGEN blivit kompis med
instrumenten så nu vet jag vet vilka knappar jag ska trycka på – det
har tagit mig 5 år.
Dags att sluta blogga för idag – just nu gungar stolen och jag försöker viktstyra så att den håller sig still...
Bäste svensk efter första heatet
Två kalla öl tillsammans med Håkan Lindqvist och en 63e plats efter första heatet.
Den
andra tasken inleddes med en lite märklig dag men mycket låg inversion
dvs svårt att ta sig upp över start. Två nödskarmar kastades över Crazy
idag när jag flög över. En tillhörde tydligen Anja Kroll. Riiiktigt
turbulent idag innan starten som jag senare tog perfekt. Sedan var det
rena vilda västern då över 100 piloter förtvivlat letade lyft på väg
till första turnpoint La Pila. Klarade mig dit med nöd och näppe och
tog turnpointen samtidigt som jag var på väg att bomba. Lyckades precis
hitta en blåsa innan landningsställen åkte ut. Den tog mig upp till
3050 och jag var högst igen. Sedan långt glid mot Agila och trots att
jag nådde fram till toppen så sjönk det. Flög så effektivt jag kunde
men bombade samtidigt som Mads Syndergaard och Marcus Malmqvist
(Danmark) så jag tror att det inte hade spelat nån roll vad jag hade
gjort. Efter första heatet var jag faktiskt bäste svensk på 63e plats -
får se hur utfallet blev idag.
Otroligt - det blev molnigt idag
Monarca Task3: Alla ville starta tidigt idag eftersom de första cumulusen började poppa redan vid kl 10 och Mads Syndergaard tipsade mig lite försynt att det var bäst att ge sig iväg så tidigt som möjligt utifall starten skulle hamna i höjd med molnbas och därmed omöjliggöra takeoff.
Molnen börjar forma sig över Penon - men det blir aldrig överutveckling i Valle.
Efter
gårdagens halvmesyr ramlade jag ner till 77e plats tillsammans med
Hinas, så idag hade jag siktet inställt på att ta mig runt banan. Det
är många duktiga piloter med och tävlar, men trots det så märkte jag
efter ett tag att jag faktiskt ganska ofta lyckades centrera kärnorna
åtminstone lika bra som de med comp-skärmar.
Tobias Hinas gör sig klar för start.
Idag kurvade
jag upp till molnbas redan i första blåsan men det innebar i praktiken bara
400 meters höjdvinst. Snabbt glid till Crazy i molnbas och försökte
sedan undvika molnflygning i trekvart. Till slut sjönk jag under Crazy
pa Mageysidan men lyckades gneta mig upp till molnbas igen. Mycket
turbulens men fick bara en frontkollaps. För att undvika molnflygning
missade jag starten med några minuter men kom fint in över första
turnpointen Magey och försökte surfa i sjunket mellan molngatorna for att nå
andra turnpointen. Hade verkligen koll pa läget nar jag sedan kurvade
ihop med Andreas Jaegerhag upp till 3000 och vi speedade tillsammans
mot Cerro Gordo for att komma vidare.
Högt över Magey på väg mot Antennen längst bort där ridgen slutar.
Då
händer det som inte får hända - jag hittar en blåsa och börjar kurva
samtidigt som jag ser att Andreas också hittat en. Ett par minuter
senare är han i molnbas och jag ligger och gnethangar pa Cerro Gordo.
Efter en halvtimme tröttnar jag och söker mig vidare och bombar snart
vid Iglesia. Bara en kvart senare funkar Cerro Gordo igen och skickar
upp piloterna till molnbas. Blev lite sur faktiskt att jag inte hade
tålamodet att vänta ut termiken längre. Men jag tröstade mig med att
vinden ökat sa mycket att sista turnpointen hade varit omöjlig att ta
med en DHV2 ändå.
Briefing och rom&cola efter dagens flyg.
Vid
kvällsbriefingen har alla möjlighet att berätta om både positiva och
negativa erfarenheter under dagens flygning. Idag blev facit två
trädlandningar och ett nödskärmskast. Imorgon ar det en ny dag:)
Bästa och värsta flyget
Monarca Task 5: Dagen såg ut
att bli lika dålig som igår men redan på start så lättade cirrus-molnen
en aning. Jag tog inversionshöjden direkt över start och stack sedan
till Crazy.
Plockar höjd över starten - med solfaktor 100 för att rädda ansiktet.
Fin
höjd och missade starten med bara några minuter. Tog höjd efter första
turnpoint Espinosa och stack sedan på glid till Kungarna och hittade
fin linje. Tog höjd igen och sedan raka spåret till Antennen. Kom sedan
riktigt lågt men hittade en blåsa i sista sekunden som tog mig till
3400 och gled sedan tillbaka till Crazy och kom in precis på kanten.
Där fick jag gneta innan jag precis kom över och kunde fortsätta till
Penon där lyftet fanns. Där tog jag mig upp till 3000 i en 6-blåsa och
speedade i medvind (70kmh) och tog turnpointen vid starten.
På
väg mot Penon. Till höger bakom Penon ligger "Väntegropa" där man
hangar sig upp och tar en blåsa så att man kan ta sig vidare till Crazy
som ligger bortom Penon. Toppen längst bort i mitten är Espinosa.
Nu låg jag riktigt bra till för att ta mig i mål och stack då tillbaka mot Penon när allt plötsligt brakade åt helvete.
Först
ett 60% inslag som kravatterade. Sedan kom fronten och snabbt följde
twisten som jag dock lyckades häva. Låg sedan länge i parachute och
luften bara kokade av turbulens. Till slut började skärmen flyga igen,
men enligt varion hade jag -9 i sjunk, så jag förlorade säkert 300
höjdmeter. Kom därför in lågt mot Penon och försökte gneta mig upp
igen, men cirrusmolnen hade släckt ut dagen, så jag kom aldrig till
sista turnpointen Espinosa igen. Glad ända att jag inte behövde kasta
nödskärm.
Vinden hade vridit upp mot väst under dagen så
rotorområdet bakom Penon var betydligt större och mer mot starten än
vad jag hade räknat med, så jag borde ha tagit en vidare sväng - men
det gör jag nästa gång:)
Skärmen
packas efter ett omtumlande flyg av ett av barnen som alltid springer
emot en var man än landar. Tio pesos (6kr) är normaltaxan.
PS.
Det är ganska vanligt att hamna i parachute efter en stor front, så det
gäller att släppa upp bromsarna helt när man fått hyfsad ordning på
skärmen så att den börjar flyga igen. Enligt vad jag har läst mig till
så är dagens skärmar dessutom designade så att om man får en front utan
kaskad så ska man inte bromsa till utan bara låta fronten komma ut av
sig själv och sedan låta skämen ta ny fart. Rätta mig om jag har fel.
Valle de Bravo - summering
Efter 17 flyg, nästan 33 timmar i luften och med en 91:a placering av
145 piloter totalt i Monarcatävlingen kan jag bara konstatera att Valle
de Bravo verkligen är ett kanonställe!
Landningen på Piano.
Sista tasken blev dock cancellerad pga dåligt väder men några av oss
gjorde ändå nerflyg till Piano för att packa skärmarna inför hemresan.
I nollvind och med en publik på 100-talet tävlingspiloter gjorde vi
snygga framåtstarter utan att behöva hamna bland Youtubes kraschfilmer:)
Ronny & Tonnys upplägg med boende, transport, briefingar,
säkerhetstänk, flygguidning och goda humör har verkligen gjort den här
resan till min bästa flygresa någonsin! Skadorna har minimerats till en
ömmande svanskota och en stukad fot (samma person). Men naturligtvis
har det varit tillbud till olyckor, då det kan bli väldigt stark och
därmed turbulent termik. Men även den mer oerfarne har kunnat få ihop
ett femtontal timmar utan att behöva utmana ödet alltför mycket.
Så här brukar dagarna se ut:
07.15 Revelj
07.45 Rejäl frukost serveras av Clara (kostar 250kr for 2 veckor)
08.30 (prick) Bussen går till starten vid Penon
10:00 Gemensam briefing och vädergenomgång på start (2350 möh)
10.15 Tonny har genomgång med "softshit"-gruppen
10.15 Ronny har genomgång med "hotshit"-gruppen inför dagens XC
10.30 Blåtermiken är igång och första skärmarna kurvar upp till inversionen (ca 2800möh)
13:00 Bussen går fran Piano-landningen till lunchstället Tanqa el Gaz
15:00 Transport tillbaka for eftermiddagsflyg på Penon eller hanget i Valle.
16.30 Start på Penon när den termiska vinden lugnat sig.
17:00 Afterflightbeer/dusch/internet för de som redan flugit till Valle eller liftat hem.
18:00 Bussen går från Piano-landningen tillbaka till Valle.
19:00 Gemensam briefing om dagens flygning (var kl 18 under tävlingen)
19.30 Särskild briefing for XC/Comp-gänget
20.30 Middag med tacos och Corona for ca 35kr
21:00 Cappucino på PG-cafeet
22:00 Förberedelser inför morgondagens flygning
23:00 De flesta sover (jetlagen sitter i längre än man tror)
Som ni märker så är Valle inget partyställe om det inte är riktigt
dåligt väder. Man är helt enkelt for trött efter hel dags flygning.
Det har till och med ibland känts lite som att gå till jobbet när
logistiken kring flygningen fungerar så bra - men fan så mycket
roligare!-)
Personligen har jag utvecklats enormt. Dels genom att ha fått känna
på BigAir när det riktigt brallar på och veta att jag klarar av det.
Dels genom att tävla och känna att jag lärt mig hur man bäst använder
instrumenten och hur man måste tänka strategiskt for att hålla sig uppe
och samtidigt kunna flyga fort. Så på de två senaste veckorna har jag
nog lärt mig mer om flygning an vad jag gjort under mina tre senaste år.
Torres-hanget ovanför Valle de Bravo. En fin avslutning på dagen.
I skrivande stund väntar prisutdelning och en fest som Ronny &
Tonny fixat innan det bär av till Mexico City imorgon för en tour bland
ruiner och krimskrams.
Månpyramiden i stenstaden Teotihuacan utanför Mexico City.
Det
enda som jag egentligen kan ha synpunkter på är
sjukvårds/räddnings-nivån i Mexiko. Skulle det hända något och man
kraschar i skogen långt från starten så kan det ta lång tid att få
adekvat hjälp. Inte heller helikopterassistansen ar någon självklarhet
annat än under tävlingen, så ha det i åtanke om du planerar att åka
hit.
Själv funderar jag på att boka upp mig för Monarca 2011 redan nu:)