Nu har vi då kommit fram till Vågå där SM och NM kommer att gå av stapeln. Vi bor i ett litet hus uppe på ett berg, med fantastisk utsikt. Vi som delar på boendet är Magnus & Jenny, Matts & Birgitta från Brisbane och senare även Emanuel Brodin och Magnus Eriksson.
Idag testade vi på luften ovanför bergen. Snön ligger fortfarande på topparna så det gäller att klä sig varmt. Vi åkte upp på starten från Norske Luftsportsförbundets rikscenter kl 10 och lyfte vid 11:00. Den planerade turen var en out-and-return på 70 km för Magnus och Matts och en på 46 km för mig. Det betyder att man flyger till ett ställe och sen ska man flyga tillbaka dit man startade.
Tack vare säkerhetskursen som jag gick förra helgen var jag lite försiktig på bromsarna eftersom jag var rädd att spinna skärmen. Det var mycket termiskt och turbulent och jag flög alldeles för passivt. Fick ett sidoinslag ganska tidigt i flyget och kom sedan lågt in längst med berget. Där var det VÄLDIGT turbulent och jag fick mig mitt livs största resa hitintills. Fick ett frontinslag som tog mer än halva skärmen och helt plötsligt började jag snurra. Shit!- en autorotation nära berget! Jag började styra emot, men eftersom det var en sådana liten bit av skärmen som fortfarande flög så lyckades/råkade jag stalla den enda flygande delen av skärmen. Tänkte att det var bäst att fullstalla skärmen och ta sig ur härvan därifrån (och det är något jag kan!). Sagt som gjort så gjorde jag en snabb stall och lät skärmen sedan få fart och börja flyga. Då kom nästa problem- jag hade snurrat runt så att jag kom flygande rakt mot berget väldigt nära träden... En snabb sväng ut redde ut det hela. Puh. Hoppas ingen såg mig!
Med spagettiben så styrde jag ut mot dalen och tänkte att det här var det mest överdjävliga jag vart med om. Bäst att landa! Värre än värsta alperna...Men på vägen ut i dalen stötte jag på en finfin termikblåsa som steg med 4-5m/s och en sådan kan ju inte få passera oflugen! :-) Resten av flyget höll jag mig högt och en bit ut från berget. Nu flög jag mycket mera aktivt och aggresivt och det kändes nästan riktigt bra.
Halvvägs mot vår turnpoint blev det en massa skugga i dalen, vilket innebär att det inte blir så mycket lyft. Jag såg Magnus framför mig som var lågt och kämpade med att ta sig uppåt. Därför valde jag att vända om mot solen och försöka vänta in nästa cykel med solinstrålning. Tyvärr kom den inte, men min höjd räckte till att jag kunde ta mig tillbaka till landningen på rikscentret.
Tyvärr hade Magnus sett min lilla "resa" ovanifrån, och ville helst avbryta semestern och åka hem. Men det är så med skärmflygning, det gäller att ha marginalerna på sin sida, att inte vara för sen i reflexerna och att hela tiden flyga aktivt...
Lite senare åkte jag upp på berget igen och tog ett till flyg. Denna gång lyfte det precis överallt; längs med berget, i dalen och över älven. Själv tyckte jag inte att det var ett så trevligt flyg, eftersom det lågtryck med kallfront som är på väg in över oss, även ger ökad vind, kallare luft och starkare termik. Jag fick arbeta med skärmen hela tiden och letade efter ställen där det fanns sjunkande luft (inte varje dag man behöver göra det). Till slut kom jag ner, ganska trött.
Så då var Vågå invigd! En ganska turbulent dag och jag hoppas att det blir lite lugnare under tävlingen. Kan vara nog så klurigt att hålla ordning på sig själv samtidigt med 130 andra piloter....
Inför helgen ser väderprognoserna inte så lovande ut. På lördag ska det regna (vår hyresvärd påstår att vågå har samma årsnedbörd som Saharaöknen) och på söndag ska det blåsa ganska mycket. Men nästa vecka hoppas vi på fin flygning!