Idag hade vi en andra uppgift att flyga! Eftersom det fortfarande är nordlig vind så startade vi vid Juvasshytta, i Böverdalen, i dag igen. Idag var det dock mycket varmare, med strålande sol och blåtermik.
Det var många bud och rykten om hur, när och vart vi skulle flyga innan tävlingsledningen väl hade en uppgiftsbriefing. Från början hördes rykten om att de ville lägga en rekordbana med ett 100km ben, men då skulle uppgiften gå rakt över Jutunheimen med alla glaciärsprickor... Så det var ju kanske inte så lyckat att försöka locka piloterna att flyga den vägen. Sen ville man lägga en 140 km bana runt ett berg och in i andra dalar. Men till slut fick vi en uppgift på 114km med två turnpoints. Den första låg längre in i dalen och den andra var som en säkerhetspunkt med 4km radie runt Lom. Det var för att vi inte skulle bli lockade att gena över kalfjället där det inte finns några bilvägar att bli upphämtad på. På så sätt blev vi tvugna att flyga ur Böverdalen innan vi vek av in på nästa dal. Efter en andra briefing så fick vi starttiden 16:45. Och efter en tredje briefing ändrade de målet till att bli rikscentret i Vågå, eftersom vinden hade mojnat. Banan blev då till slut totalt 70km.
Jag kom iväg sent från starten som vanligt... Mest pga att tävlingsledaren stängde startplatsen för att leta efter den pilot som tjuvsände på radions säkerhetsfrekvens.
Väl efter start så plockade jag ganska snart en fin termikblåsa som tog mig upp på 2600m. Därifrån såg jag första TP och började glida in mot dalen. Hade en fart på 13-15km/h, vilket är ganska hyggligt i motvind, med tanke på min skärms prestanda. I 2 km så tappade jag inte så mycket höjd, men sen så gled jag ner under inversionen och där blåste det desto mer! Jag kom absolut ingenstans!!! Det tog tvärnit och jag tappade all min höjd. Skit. Försökte att fånga de små blåsorna på låg höjd, men de var alldeles för små och stökiga för att låta sig fångas. Försökte glida ner i en liten dal och få några kilometrar i distans, men tror inte att jag fick mer än minimidistansen på 5km.
Sur satt jag sedan i en vägren för att vänta på skjuts. Hur kan banläggarna vara så dumma att de lägger det första benet i banan i stark motvind!? Hrm. När jag märkte att det inte gick att flyga banan borde jag ha vänt om, flugit med vinden och friflugit lite grann istället för att sitta här på marken... Så där satt jag tills en norrman kom gående glad i hågen. Jag undrade om det hade gått bra för honom; -Nej, men det är ju fantastiskt vacker natur här! svarade han glatt. Och genast kände jag mig dum för att jag surade, för det här stället är helt otroligt vackert! Forsarna är turkosblåa av smältvattnet från glaciärerna, topparna är fulla med snö och dalarna är gröna med blommande frukträd. Kan man verkligen önska sig att vara på något annat ställe?
Så nu är jag inte så sur längre. Mest glad för ett fint flyg (dock inte så långt) och en trevlig semester :-)
I team Cirrus 1 kom Magnus, Anna och Per ungefär lika långt. Tyvärr kom ingen till mål utan samtliga landade i en annan väldigt blåsig dal. Falken i mitt lag kom längst, men resultatet för team Cirrus 2 blev väl inte så bra idag då både jag och Olle inte kom så långt. Även Lotse hade problem i den starka vinden.
Vet inte än hur det gick för övriga svenskar.
I morgon blir det nog flygning igen. God natt!