Idag fick vi ytterligare en till uppgift, så nu har vi samma antal tävlingsheat som EM i Abtenau för 2v sedan ;-)
Vole, ovan för rikscentreret fick bli startplats idag då vinden drog upp över berget. Men fönstret att starta i var väldigt kort, eftersom huvudvinden från nordväst var i antågande. Tävlingsledningen satte en medvindsbana (tack och lov!) på 72km med en startcylinder på 22km, exit.
Jag har tidigare varit lite putt på banläggarna eftersom de har haft motvindsben (speciellt igår) vilket gör att de som flyger sådana klassade skärmar som jag gör, inte har haft någon chans. Men nu var motvindsbenet från sista TP till mål, vilket blir mycket roligare och mer rättvist för alla som flyger.
Mitt flyg blev mycket varierande. Startade för en gångs skull tidigt i fönstret, men hade svårt att hitta någon ren termikblåsa att kurva mig upp i. Det var lite trångt i luften framför startplatsen och idag var det jämn veckodag, vilket innebär att alla måste kurva åt höger innan starten har gått. Det gör det lite besvärligt att verkligen centrera blåsorna. Så jag hangade mig kvar på berget och försökte få höjd. Efter ett tag hade jag tagit så pass mycket höjd att jag vågade mig iväg på ett glid upp på platån. Där mötte jag alla på väg mot mig eftersom de inte fann någon termik... Men jag var så lågt och när jag vände mig upp mot vinden stod jag still i motvinden. Så min chans var att verkligen hitta en blåsa att kurva mig upp i. Och det gjorde jag. Men man fick hålla i sig... Längst ut på spetsen av berget steg det fint och jag kurvade mig högre upp tillsammans med fyra andra skärmar, Marko Wramén, Johan Svärd, Lennart Westerberg och Janne Järnesjö. Sen stod det mellan tre vägval. Vänster dal, höger dal eller rakt över Ottaplatån. Eftersom jag inte flugit här tidigare så väntade jag på att de andra skulle göra första draget. Jag insåg ju inte då att de jag flög med också var här för första gången... :-) Så till slut tog rastlösheten över och jag gjorde det som jag sagt att jag aldrig ska göra. Flög iväg själv, med Lennart på släptåg. Jag fick ett fantastiskt vackert och lugnt medvindsglid, men tyvärr lyfte det inte i min "vänsterdal". Så sakta men säkert sjönk jag ner och landade vid ett dagis i Otta, till barnens förtjusning. Ovanför mig såg jag Johan Svärd högt. Han hade valt vägen över platån, som förståss var den enda rätta. Men jag fick ett trevligt flyg och lyckades flyga ur startcylindern.
I morgon ser inte prognoserna lika lovande ut, men vi får se i morgon bitti hur vädret blir.
God natt!